I helgen fyllde Lii 3 år! Det firades såklart med kalas och tårta. Min lilla tjej blir större. En tjej med stor egen vilja, bus, finurligheter och som gärna delar ut massor av kramar och värme.

Oj då, det blev visst en lång minisemester. Vi har varit hemma från Helsingborg i två veckor, men bloggen tog sig visst en egen liten semester.

När vi kom hem hade det hänt mycket i trädgården. Bland annat hade mina smultronplantor fått sig ett gäng med söta små vita blommor. Och nu längtar man tills dom blir till röda söta små bär istället. Sommaren är mer än efterlängtad just nu!

Anledningen till frånvaro från bloggen är att vi är ute på en liten minisemester i Helsingborg.
Snart tillbaka.

Hos oss dricks det inte mycket kaffe. Det blir någon kopp till helgen eller eftermiddagsfika. Vi är mer te-drickare. Men, när vi dricker kaffe blir det mycket snabbkaffe, och på senare tiden kokkaffe. Och nu börjar vi känna oss redo för en kaffemaskin. En enkel sådan, och snygg så klart.

Kenwoods kMix föll oss perfekt i smaken, men frågan är ju vilken färg. Det finns en gul som vi tycker är rätt fräck, men den kommer vi antagligen snart tröttna på så det får bli antingen en svart eller vit. Så, frågan lyder: Vilken hade du valt? Svart eller vit?

Är det fler än jag som har ett sånt här riktigt tråkväder? Hela veckan lång. Och nästa vecka ser inte bättre ut. Urk!

Långhelgen har varit underbart avslappnad, inga måsten, inga stora projekt. Utan dagarna har fått rullat på i sin egen takt. Påskafton började med utklädnad och en påskparad och fortsatte sedan hos släkt med påskmat.
Årets påskris pyntades med egengjorda runda hängen. Lagom påskigt för mig, och det är nästan enbart påskriset som får pynta hemmet för påsken hos oss.

Önskar er en trevlig påsk!

Jag har dragit igång ett pysselprojekt som stökar till hela vardagsrummet. En flera storlekar för stor svart tröja, några gamla tygstuvar, lite hobbylim och en symaskin. Resultatet hoppas jag kommer bli en uggledräkt till Lii.

Äntligen helg och jag citerer, mitt snart 3-åriga busfrö. Lii:
"Jag vet!, Ska vi sparka igång helgen?"

Jag håller med. Nu sparkar vi igång helgen! Ut och njut av vårvärmen nu!

En sådan här snygging säger jag gärna ja tack till. Finns hos nubegreen.com

Nu har våren hittat hem till oss! I trädgården blommar blåsipporna.

Födelsedagstårtan bakade jag dagen innan 30-årskalaset, och tur var det för det tog en hel dag att göra den. Chokladbotten delad i tre delar och fyllningen bestod av egengjort söt hallonmousse, syrlig hallonmousse och mjölkchokladmousse. Utanpå var ett lager med vitchokladfrosting och dekorerad medbjörnbär och egengjorda rosor i sugerpaste.
Det var nog den mest tidskrävande tårta jag bakat, och halvvägs började jag nästan ångra mig att jag gett mig in på projektet. Men den blev ju bra tillslut.

Då var man 30 nu då. Det känns nästan som att man klär på sig för stora kläder, för själv tycker jag att 30 låter liksom gammalt. :) Och bara för just denna gången tänkte jag faktiskt bjuda på lite bilder på mig (då jag hellre gömmer mig bakom kameran). Och jag och Lii hade det väldigt kul när vi hoppade och studsade för att få till ett par tokbilder. Så här har ni mig, kortklippt och 30. Och ikväll firar vi med tårta och ballonger.

En julklapp till Lii fixades till med lite nytt randigt tyg i svart vitt och vips så blev den liksom lite snyggare :)

Ibland brukar jag ta med mig kaffekoppen på morgonen bort till vardagsrumsfönstret. Där brukar jag stå och spana efter våra grannar. Ja... våra ekorrgrannar. Minst en, men ibland tre stycken lurvtoffsar brukar springa runt i eken som står utanför fönstret. Ibland stannar dom upp för att ha en liten konversation med mig. Då brukar vi prata om väder och vind och annat.

Förra våren kraffsade det för fullt i taket. Möss tänkte vi. Men en dag kraffsade det på fönstret och där satt en miniekorre och kikade in. Pytteliten och så söt. Ett ekorrpar hade hittat in under taket under vintern och byggt sig ett bo där. Tyvärr slutade det med att en ekorrbebis dog där uppe i taket och vi drabbades av en fruktansvärt stank i flera dagar och likmaskar började krypa fram ur springor. Fy, det var ett par otäcka dagar.

Men nu har vi sagt åt ekorrarna att leta efter andra bättre passande platser att bygga bo på. Och istället hälsa på oss i eken i fortsättningen.

Mars. Luften är fortfarande krispig, kylig och frisk. Men solen värmer och från träden hörs kvitter som skvallrar om kommande vårtid. Och min cykel har redan fått sig några turer på barmark. För mig får vintern gärna vara över nu.

Det börjar lätta nu, sorgen, rädslan, ilskan och vi tar en dag i taget. Vardagen kommer ju tillslut ikapp och visst känns det tungt och orättvist men som en underbar vän till mig sa: "hoppet är det sista som överger människan", och det är de orden som jag lever efter just nu. Tack för alla fina kommentarer ni skickat oss. Nu ska jag försöka hitta tillbaka till bloggen igen och fortsätta hoppas.

Jag pausar bloggen ett tag då något mycket ledsamt har hänt mig och jag känner att varken ork eller lust finns för att uppdatera här. Jag behöver få andas ett tag. Ta hand om er!